inte ens om jag kunde
för många, många år sen såg jag upp till dig och älskade dig. så som det ska vara, visst tyckte jag att du kunde vara dum ibland, men du va ändå alltid någon jag kunde gå och krama när jag ville. det var vi som var mest lika och jag ville bli lika bra som du när jag blev större. det jag mest av allt ville va att se dig stolt, jag ville göra någonting bra så man skulle se hur de lyste i dina ögon av stolthet. jag nådde aldrig dit, någonting förrändrades. jag började se en annan person i dig, någon som blev mindre populär för varje dag. jag växte upp och såg saker med andra ögon. jag vet inte om det alltid har varit såhär, eller om det sakta men säkert växt fram i dig. troligen inte. jag började tycka olika mot vad du tyckte, vågade säga emot när jag visste att du hade fel. men du insåg det aldrig själv, enligt dig var du bäst och om inte alla rättade sig efter dig var man dum i huvudet. andra dåliga vanor började också dyka upp, jag såg hur du försökte smyga med det. båda viste att vi viste, men enligt dig var det ingen fara. vi alla har lärt oss att på dig går det inte att ändra på, du kommer alltid vara likadan.
Kommentarer
Trackback
